världsrekord

Jag tar tillbaka alla blogginlägg där jag skrivit att jag är trött.

NU är jag trött.

Trots att jag efter föreläsa på introduktionskurs, personalmöte, femtonminuterslunch och forskningsseminarium faktisk drack den miniburk koncentrerad energidryck, som lovade fem timmar energi, inköpt på resa i USA, (och därefter höll en föreläsning till). Det enda miniflaskan gav mig var hjärtklappningar och darrningar. Bra att jag inte köpte fler flaskor (och drack dem).

Nåja, nu bara att ta en uppfriskande, hurtig promenad till arbis och förhoppningsvis hålla mig vaken på kursen i kreativt skrivande som slutar nio.

Imorgon ska jag sova länge. Eller nä, det ska jag inte.

vips, ett sammanträffande

När jag tidigare idag bloggade om Munchen och Oktoberfest visste jag inte att det idag var exakt sex år sedan jag och U var där första gången. Som en hel livstid sedan känns det som. Både med tanke på att U samma kväll råkade träffa sin nuvarande man medan vi åkte U-bahn, och att jag om några dagar  ska hälsa på dem och deras två barn. Att jag på Oktoberfest köpte ett enormt pepparkakshjärta, kom hem och blev dumpad av min dåvarande sambo. U och jag bytte på sätt och vis liv den kvällen.

Det är så många konstiga detaljer jag kommer ihåg från den resan. Jag hade gjort egna t-skjortor till U och mig där det stod våra namn och jag ritat renar på ryggen. Hur vi satt vid Bavaria statyn och drack cider, hur kaotiskt det kändes på Wiesn, hur vi först tänkte få fel hostelrum, hur vi gick hem en natt och pratade om Conan O'Brien med amerikaner, hur sängen gungade när jag vaknade och jag först trodde jag var sjösjuk men egentligen hade världens värsta baksmälla, hur vi gick till en post för att köpa frimärken, hur vi åkte tåg till Munchen från Frankfurt, hur vi drack en flaska skumpa/vin på tåget, hur korken gick sönder och U gick från vagn till vagn för att hitta någon som kunde hjälpa få upp den, hur vi bad en turist ta foto av oss när vi stod vi en fontän, jag grön i ansiktet, hur F började prata med oss på tunnelbanan, hur jag inte alls var imponerad, hur jag tyckte att U borde sluta prata med typen så att vi kunde raggla hemåt.

Det var ett bra veckoslut. Vi var nog yngre då.
Och jag misstänker att nästa veckoslut inte blir så dåligt det heller.

Och nu när jag tänker efter så minns jag mycket tydligt Oktoberfest 2007 och 2008 också.

plåster (från 2007 och 2008) på sår

nästa år. då tusan. nästa år!

Det var en gång som jag skulle åka till Göteborgs bokmässa. Jag hade bokat boende och resa. Sedan blev det galna dagar och jag blev galen. Eller främst glömsk. Plötsligt hade jag köpt en flygresa till Munchen samma helg. Det tycker jag fortfarande att är oerhört klumpigt gjort av mig. Också om Munchen är fint och de bor fina människor där, som jag dessutom känner. Och det blir min fjärde Oktoberfest, och femte besök i staden. Men Göteborg. Det är nog rätt sorgligt.

jag läser (eller så gör jag det egentligen inte)

För en tid sedan läste jag Eld med en ryslig fart, och tyckte om den. Då hade jag redan börjat med Tillbaka till henne, som jag nu haft väldigt länge i sidobalken.* Jag vill tycka om Tillbaka till henne eftersom jag tyckt om andra böcker av Sara Lövestam. Men jag kommer inte in i den. I alla fall inte just nu. Tror att jag behöver ge upp för tillfället. Efter Eld har jag börjat med Stockholm under ytan av Peo Bengtsson, Har någon sett mig någonstans av Beate Grimsrud och Flickvännen av Karolina Ramqvist. Flickvännen är den enda jag känner att jag möjligen kommer att läsa till slut. Men så långsamt det går. Hjälp, jag vill läsa något snabbt.**


* Tydligen är det böckerna jag har i sidobalken jag läser med snigelfart eller aldrig blir klar med. De andra hinner sällan till sidobalken innan jag läst klart.

** Precis som jag nu längtar efter att köra en längre sträcka och då få lyssna på Lilla Stjärna som jag har halvvägs. Innan det lyssnade jag på Den farliga leken. Första och sista boken av Mari Jungstedt jag kommer att läsa. Urk.

På riktigt

Idag vaknade jag elva av att telefonen plingade. Det var min bror som skrev "Eftersom ja int fått någå viesti av dej ännu: du vet väl att mamma fyller idag? ;)".

Sedan åt jag en smörgås och drack kaffe framför tv. Tänkte att jag nog är en 80-åring egentligen, eftersom jag lyxat till det med mitt favoritpålägg på smörgåsen. Några skivor kokt tunga. Det absolut bästa jag vet också om det kanske borde kännas makabert att äta någon annans tunga.

Medan jag åt morgonmål såg jag ungefär fyra matprogram på Liv. Tog fram stamkundskortet med fullt antal stämplar från djuraffären, för att kolla hur många förpackningar kattsand jag kunde köpa för stämplarna. Tog bilen till affären men kände mig äcklad över att använda det så jag låtsades vara förvånad över att jag redan hade alla stämplar. Jag är ingen bra skådespelare, men djuraffärsägaren var glad över fullt stämpelkort och sa glatt att det lönar sig att handla från en och samma affär. Borde inte vara något att skämmas över.

Så körde jag vidare till apoteket. Skulle köpa tandkräm men hittade inte rätt tub genast. När apotekaren kom fram för att hjälpa fick jag konstigt infall, så jag låtsades att tandkrämen inte skulle till mig. Men som sagt, jag är en uslig skådespelare. Borde inte vara en katastrof att jag inte får syn på tandkrämen jag själv använder. Borde inte vara något att skämmas över.

Sedan gick jag hem och tittade på tre matprogram till. Övervägde att höra av mig till arbetskompis, säga att jag var sjuk och inte kan komma på fest ikväll. Istället slutade med att jag skrev att jag bara inte orkade just ikväll. Sant. Men skulle också vara sant att jag inte orkar gå till en fest, prata finska en hel kväll och knappt känna någon där.

Så nu är klockan tjugo före tre. Det känns som om jag inte gjort annat än ljugit om löjliga saker idag. Heja.

jå, men nä, men jå

Fick fråga om jag vill uppträda med lite poesi i Runosmäki under Runoviikko. Jo! Men nä, då är jag i Etiopien. Så tyvärr. Men sen blir jag glad igen. Det är inte varje dag jag åker till Etiopien.

Å andra sidan har jag aldrig varit till Runosmäki heller.

gammal skåpmat

Eftersom jag inte skriver dagbok, händer det sig kanske en dag att jag vill läsa min gamla blogg och då blir besviken för att jag hade nästintill bloggpaus i augusti-september.

Det var inte bara en massa stress och knappa sovtimmar. Det var också fina saker som festivalen Stockholms Music & Arts. Dit åkte jag ensam. Det var hur bra som helst.

Jag åkte båt.

Jag åkte till skulturpark en riktigt tidig morgon.

Jag tog tunnelbanan till Sundbyberg.

Jag åkte till Liljeholmen.

Jag handlade på Beyond Retro som vanligt.

Jag bodde på nyöppnade Omena hotelli.



När jag kom dit började det störtregna när Frida Hyvönen spelade Terrible Dark. Det här fotot är taget efteråt. När hon spelade sprang alla för att försöka ta skydd från regnet. Mina skor var våta flera dagar efteråt.



Antony and the Johnsons var magisk.

Jag tittade på Pride paraden. Den var fin.

Här är ett band jag inte minns namnet på.

Här gjorde de i ordning scenen för Laleh. Hon var bäst.

Där i det vita står hon.

Till festivalpasset hörde också inträde till Moderna museet. Här tittade jag genom ett museifönster. på bakgården var festivalens scen.

Warhol. Som vanligt.

Tredje dagen var mina fötter så trötta, bortdomnade och frusna att jag ibland gick ut från området för att sitta. På området var det väldigt dåligt med platser att sitta.

Här är Anna von Hauswolff.

Här är hon som tidigare hette Jonna Lee. Nu gör hon musik under ett annat namn som jag glömt.

På området fanns också konstverk och performancer. Här är en föreställning.

Här åker jag rulltrappa.

En gång när jag råkade vara vid Zinkendamm, började det regna. Jag hade inget paraply så jag passade på att äta sushi på första bästa ställe. Det visade sig vara bästa stället.

Flög hem.

på rutin

Mina höststisdagar är så fullproppade med jobb, att det bara finns tid för att luncha på 15 minuter. Det gör ingenting. Nu avrundas tisdagarna med skrivkurs, post-skrivkurs (och igår en oerhört vinglig promenad hem). Bara för att igen en gång vakna mitt i natten av att en katt petade mig i ansikte. Ett mycket envist petande.

också i år kom hösten

I år var jag helt oförberedd på hösten. Ändå kom den.

Plötsligt somnade jag tidigt, vaknade ännu tidigare och däremellan sov jag ytligt eller med mardrömmar.  Jag var så stressad så att jag inte kunde sova. Jag sov inte för att jag var så stressad. Jag glömde saker mer än vanligt. Jag hade svårt att organisera tiden.

Inget ovanligt egentligen. Det ovanliga är att jag inte varit sjuk. De flesta höstar brukar jag få feber och bli tvungen att ligga stilla. I år fick jag en seg huvudvärk som höll i sig över en vecka. Och även en så liten sak som att gå till ett nytt biblioteket efter en bok blev något jag drog mig från att göra, hade mardrömmar om. En liten bok. En enkel text att kopiera och posta, vilket jag glömt bort och borde ha gjort två veckor sedan.

Och äntligen. Jag har sovit ordentligt tre senaste nätter. Huvudvärken har lättat. Jag är en människa.

Idag lyckades jag göra en lista över allt jag måste göra på jobbet de närmaste veckorna och lyckades till och med skriva dem i prioritetsordning. Sova måste man, annars panikplanerar man plötsligt en föreläsning man ska hålla om några veckor, bara för att glömma bort den man ska hålla i morgon. Det om något har jag lärt mig. Jag är tillbaka.

en kort stund sen sist, sedan jag trillade in i träsket av jobbresa, jobbajobba och somna tidigt

Det finns saker som händer som man inte egentligen kan berätta till någon, för den skulle inte tro att det är sant. Det här är en sådan sak.

Katt-Orvar brukar några minuter efter att jag lagt mig hoppa upp i sängen och efter mycket trampande somna på min rygg. När han tycker att det är dags för morgonmål brukar han stiga upp och trampa lite igen och ibland krypa upp mot min axel.

Så långt någorlunda trovärdigt.

Men för någon natt sedan vaknade jag av att han kröp långsamt fram på min rygg, lade huvudet över min axel, där jag låg på mage, tittade mycket noga på mig och kände sedan på mitt ansikte med en tass utan att ha klorna framme. Så där låg han en stund, sedan halkade han lägre ner på min rygg och somnade igen.